The Coding Swede: psychology

Visar inlägg med etikett psychology. Visa alla inlägg

lördag 6 januari 2024

Att tänka utan bilder

Afantasi - att inte kunna visualisera bilder

Ett snabbt visualiseringsexperiment:

Tänk dig att du håller en boll i ena handen. Du släpper sedan bollen på ett bord. Bollen rullar ner från bordet.

Hur såg bollen ut, vilka färger hade den och vilken storlek?
Hur betedde sig bollen när du släppte den?
Hur såg bordet ut? Vilka färger hade det och vilka material var det gjort av?

Om du lätt kan svara på frågorna ovan så tänker du förmodligen i bilder. Du kanske till och med såg hela sekvensen som en liten film uppspelad i huvudet? Det gör inte jag, det är bara svart. När jag pratar med andra om det här så är det ganska skilda reaktioner, flera känner igen sig, andra förstår inte hur det är möjligt att tänka alls om man inte tänker i bilder.

Afantasi är namnet på tillståndet då man inte kan visualisera bilder. Tillståndet fick sitt namn så sent som 2015 och trots att det upptäcktes redan 1880 så är det är inte mycket forskning som gjorts inom området, vilket jag tycker är förvånansvärt med tanke på hur mycket det har filosoferats om allt möjligt genom tiderna.

Det här inlägget har jag tänkt använda som en sida som jag snabbt kan ta fram om jag även framöver hamnar i samtal inom ämnet (rätt hög sannolikhet eftersom jag hittills tagit upp det lite då och då) och behöver en enkel illustration över "hur man ens kan tänka om man inte tänker i bilder".

Ett spektrum mellan afantasi och hyperfantasi

Det verkar som att det finns ett spektrum av graden av visuellt tänkande, där den ena extremen är afantasi och den andra hyperfantasi. De som har väldigt starkt visuellt tänkande, hyperfantasi, kan ibland till och med ha svårt att avgöra vad som egentligen har hänt och vad som fantiserats.

Jag vill börja med en bild som jag tycker beskriver det här dåligt, men som jag tycker liknar exempelbilder jag ofta sett när jag läst om afantasi. Bilden nedan är från Tom Ebeyers sida där han visar sin tweet där han ställer frågan: Stäng ögonen och tänk på en häst. Vilken av bilderna nedan stämmer bäst överens med din upplevelse?

Anledningen till att jag tycker exemplet är dåligt är för att jag tycker det snarare beskriver olika grad av ett synfel eller en ögonsjukdom än lägen på ett visualiseringsförmågespektrum. Men eftersom bild nummer ett stämmer bäst överens med min upplevelse så kanske jag är fel person att avgöra det.

Den här bilden tänker jag mig stämmer bättre överens med graderna av visualiseringsförmåga. Ju närmare afantasi-delen av spektrumet, desto längre till vänster där färre detaljer finns men de viktigaste delarna är med. Trots att jag inte kan visualisera en häst så vet jag av erfarenhet att den har fyra ben, hovar, man, öron och en svans mestadels av hår, så det kan jag få till om jag ritar en häst ur minnet. Däremot har jag noll chans att få till detaljer som muskler, leder och skuggningar. När jag gjorde boll-visualiseringsexemplet i början med en kompis så "såg" han till och med var ljuskällorna var och hur skuggspelet över boll och bord blev.

Forskningsresultat - Hur ser en bild ut i minnet?

I klippet "Quantifying Aphantasia through Drawing" så presenteras forskning där man låtit personer se bilder som de sedan skulle avbilda.

Försökspersonerna fick, utan att veta vad som skulle hända sedan, se vardera bild nedan i 10 sekunder. (Själv har jag svårt att ens skapa mig en tydlig uppfattning om vad bilderna egentligen föreställer, men jag förutsätter att försökspersonerna fick se bilderna i bättre kvalité än den de har i presentationen där jag har tagit dem ifrån.)

Ett sovrum

Ett kök

Ett vardagsrum

Sedan fick det göra nåt annat i 11 minuter och efter det skulle de med hjälp av ett Microsoft Paint-liknande verktyg i webbläsaren rita vad de kom ihåg från bilderna. Du kanske upplever alla följande bilder som skrattretande, men försök själv att rita på frihand i Paint 😅

Bilderna nedan är exempel på ritningar gjorda av personer med afantasi. Några kännetecken för dessa är att det är få objekt med (de mest framträdande), få detaljer, sällan med färg och ofta med text.

För att kontrollera att det inte är skickligheten i att rita som avgör hur en person ritar av nåt från minnet så fick personerna med afantasi även rita av bilderna när de hade dem att se på. Nedan är exempel på det. Det blev ett helt annat utseendet på bilderna, nu kom mer detaljer med och färg användes i större utsträckning.

Nedan är exempel på bilder avritade från minnet av kontrollgruppen. Fler objekt och detaljer är med. Färg används oftare.

Även kontrollgruppen ritade av bilderna när de hade dem tillgängliga att se på under tiden. Nedan är resultatet från det.

Några slutsatser som drogs i studien:

Resultatet mellan grupperna var likvärdiga när de ritade av bilden med bilden tillgänglig, men de med afantasi kom ihåg färre saker än kontrollgruppen när de ritade från minnet.
Afantasi-minnen innehåller färre detaljer och mindre färg.
Trots att afantasi-minnen har färre detaljer, så är den spatiala informationen (var sakerna har placerats i ritningen) helt intakt. Det här tyder på skilda system för att minnas själva objekten och var de befinner sig.
Afantasi-minnen är förmodligen mer semantiskt baserade, det vill säga att bilderna ersätts med ord. Några citat från personer i afantasi-gruppen:

"Because I don't have any images in my head, when I was trying to remember the photos, I have to store the pieces as words."

"I had to remember a list of objects rather than the picture."

"When I saw the images, I described them to myself and drew from that description, so I... could only hold 7-9 details in memory."

Och till sist ett från en person i kontrollgruppen:

"I can see the picture in my mind, but I am terrible at drawing."
Afantasi-minnen är kanske mer korrekta.
Kontrollgruppen ritade oftare saker som inte varit med i originalbilden. 14 av 152 ritade bilder hade de felen i kontrollgruppen, jämfört med 3 av 176 bilder för afantasigruppen. Felen som afantasigruppen gjorde var att de tagit med ett objekt från en bild in till en annan, medan kontrollgruppen hade lagt till helt nya saker.

Bilden nedan är ett exempel på hur de olika grupperna placerat objekt i sina ritningar de gjorde från minnet. Det skiljer sig nästan inget alls.

Heldragen linje - afantasigruppen

Steckad linje - kontrollgruppen

Här är exempel på saker som lagts till i bilderna som ritats från minnet. Afantasigruppen blandade ihop saker mellan bilder, medan kontrollgruppen lade till helt nya saker.

Drömmar, igenkänning och röster i huvudet

Drömmar

Fast jag inte tänker i bilder så har jag på sistone lagt märke till och tänkt på att mina sömndrömmar är lite som en spelfilm i färg och kan kännas väldigt detaljrika och realistiska. Men så fort jag vaknar så är det som att nån stänger av TV:n och det blir svart. Jag vet flera personer med bildtänkande som det inte blir så för, och som kan fortsätta lite på sina drömmar i vaket tillstånd.

Det här tycker jag själv är väldigt konstigt, att förmågan att tänka i bilder verkar finnas där, men inte kan användas i medvetet tillstånd.

Hur känner du igen din familj?

En vanlig fråga som kommer upp när jag pratar med andra om det här är om jag kan se ansiktet på nån i familjen framför mig. Nej, det kan jag inte. "Men hur kan du då känna igen nån?" Det är en bra fråga, men jag upplever inte några problem med det. Dock har jag en tendens att ibland tycka mig känna igen personer som jag inte känner så bra, till exempel på stan, men om jag då har nån med mig och jag säger "Var inte det där NN?" till denne så kan den säga att jag såg fel. En slags mycket mild form av ansiktblindhet, eller kanske snarare en slags ansiktsgeneralisering.

Hittade just en studie om precis det "The role of visual imagery in face recognition and the construction of facial composites. Evidence from Aphantasia" som jag bara skummat lite grann. Här är en del av sammanfattningen.

People with aphantasia have a markedly impaired ability to form visual images in the mind's eye. Here, by testing people with and without aphantasia, we examine the relationship between visual imagery and face processing. We show that aphantasics have weaker face recognition than people with visual imagery, using both self-report (Prosopagnosia Index) and behavioural measures (Cambridge Face Memory Test). However, aphantasics nonetheless have a fully intact ability to construct facial composites from memory (i.e., composites produced using EFIT6 by aphantasics and imagers were rated as equally accurate in terms of their resemblance to a target face). Additionally, we show that aphantasics were less able than imagers to see the resemblance between composites and a target face, suggestive of potential issues with face matching (perception).

Texten är inte helt lätt att ta till sig, men hur som helst så verkar det vara olika saker att inte kunna frambringa en minnesbild och att känna igen nåt eller nån man sett förut.

Röster i huvudet

En lite liknande sak är hur man upplever tankar om talat språk. Om du tänker dig att en bekant säger nåt, hör du då dennes röst i tanken? Eller är det mer bara ord utan ljud? Eller när du läser en bok, har du olika röster på olika personer när de talar i boken? Har du kanske en intern uppläsare av boken?

Positions- eller känselminne?

Jag upplever att jag trots avsaknaden av minnesbilder har bra minne av var jag lagt saker eller om jag slog av spisen eller inte. Men det minnet bygger inte på bilder utan mer på känslan av hur det är att vara på en specifik plats, eller känslan av att utföra en rörelse, ett mer kanske taktilt minne som hur en knapp beter sig när man trycker på den, möjligen även i kombination med ett ljud som hänger ihop med rörelsen, till exempel om knappen låter.

Hur stor andel har afantasi?

Enligt en artikel i Modern psykologi Afantasi – ett sinne utan bilder så har en till tre procent afantasi. Men forskaren själv (Adam Zeman) säger att det är osäker siffra eftersom så lite forskning gjorts. Min upplevelse när jag pratat med andra om det här är att det verkar vara bra mycket vanligare än så.

År 2003 tog Adam Zeman emot en patient som genomgått en hjärtoperation och i samband med det "tappat sin fantasi". Adams undersökningar av patienten uppmärksammades i en tidningsartikel och efter det strömmade det in vittnesmål om afantasi in och Adam har fortsatt forskat inom området.

Här är ett "test", VVIQ, som du kan göra själv Vividness of Visual Imagery Questionnaire. I testet så beskrivs ett scenario, sen ställs det frågor hur pass tydlig inre bild man har av olika delar av scenariot med svarsalternativen:

No image at all, I only “know” I am thinking of the object
Dim and vague image
Moderately realistic and vivid
Realistic and reasonably vivid
Perfectly realistic, as vivid as real seeing

Avslut

Om du inte hade nån koll alls på afantasi innan så har du förhoppningsvis fått en liten inblick nu. Som sagt så finns det inte så mycket forskning än, men när jag skrev det här så skulle jag försöka hitta tillbaka till klippet Quantifying Aphantasia through Drawing som jag sett flera månader innan jag började med det här inlägget och då upptäckte jag att det åtminstone finns väldigt mycket skrivet och inspelat angående afantasi nu, vilket kan vara intressant även om det inte är forskningsmaterial. Ska försöka titta och läsa lite mer och spara intressanta länkar här.

Länkar

Wikipedia på svenska och engelska

2016-04-22

Facebook-inlägg av Blake Ross, systemutvecklare och medgrundare av Mozilla Firefox Foundation.
En beskrivning av Blakes upplevelse när han läste i tidningen om patienten "MX" och då förstod att han själv hade afantasi.

2019-08-20

I Have APHANTASIA (you might have it too - please check!!) YouTube

Paret Dana och Stefan pratar om Afantasi. Han har afantasi och hon är mer åt hyperfantasi-hållet. Hon berättar att hennes interna bilder kan ha rörelse och att hon kan vrida på objekt. Hon kan också återkalla smaker, ljud och känslor.

2020-11-06

Kulturkrönika i DN (paywall) av Hanna Fahl

Kort om Hannas upptäckt av afantasi (förmodligen genom texten av Blake Ross).

2022-05-09

Blind Mind's Eye - The Science of Aphantasia with Dr. Adam Zeman YouTube

En 40 minuters dragning av Adam Zeman där även patienten "MX" är med och beskriver hur hans upplevelser var efter hjärtoperationen då han fick afantasi.

2023-02-10

Quantifying Aphantasia through Drawing YouTube

En studie som undersöker om man kan använda teckningar som ett fönster in till en persons minnesbilder.

2023-10-05

TisselTassel - Off topic: Afantasi

Ett blogginlägg av Lisa Förare Winbladh där hon utförligt beskriver hennes upplevelser av afantasi.

2024-01-25

Så mäter du avståndet till en galax långt, långt borta... Ny Tekniks podcast "Allt du behöver veta om ny teknik"

Avsnittet handlar inte alls om afantasi, men den ena poddvärden, Bill Burrau, nämner i förbifarten för den andra poddvärden, Viktor Krylmark, att Bill inte kan tänka i bilder. I slutet av avsnittet diskuterar de det lite mer och de tycker båda att den andre är lite konstig 😆

I en mailkonversation jag hade med Bill så säger han att han tycker det är spännande att jag tycker att exemplen med de sex hästbilderna är dåligt, för det är nåt han kan känna igen sig i, samt

Skulle dock säga att jag kanske är på 2-3 på bilderna på hästen. Och med vissa saker som jag kan bra, möjligen en 4 när ingenting i närheten stör eller låter.

2024-02-26

I can't picture things in my mind. I didn't realize that was unusual. The Guardian (paywall, men tillåter läsning av några artiklar)

Shayla Love beskriver hur hon upptäckte att hon har afantasi och hennes upplevelser av det. Om att olika personer befinner sig på olika ställen på visualiseringsskalan och att afantiker också kan skapa visuell konst.

2025-01-16

The Shape of Things Unseen

En bok av Adam Zeman, forskaren som namngav "afantasi".

2025-08-28

Hyperfixed - Third Eye Blind

This week, Mitchell finds out he's missing something almost everyone else has, and he wants to know -- who would I be if I had it?

söndag 27 augusti 2023

Känner du till begreppet "Intellektuell ödmjukhet" och sätten du kan vara biased på?

Läste tidningen "Modern psykologi" genom Readly

Under semestern när jag var på Facebook så fick jag återkommande reklam för Readly, en prenumerationstjänst för olika typer av tidningar (7000+ magasin och dagstidningar skriver de på hemsidan). Till slut tänkte jag att det var värt att testa en gratismånad för att se vad det är. Har inte gjort nån riktig utvärdering av vad jag tycker än, men skulle jag redan vara prenumerant på nån av tidningarna så verkar utbudet man får för 119:- månaden som ett kap! Serietidningarna var dock svårlästa på mobilen, det blir för smått...

Hur som helst, i tidningen "Modern psykologi" (det kombinerade sommarnumret 4 och 5, 2023) så hade de en artikel av Sara Hammarkrantz om "Intellektuell ödmjukhet", vilket var ett nytt begrepp för mig, som jag tyckte var intressant. Hon skriver bland annat:

Att vara intellektuellt ödmjuk handlar om att vara öppen för nya perspektiv, idéer och information från andra - och att vara villig att ompröva sina egna åsikter och tankar.

Mark Learys, forskare och professor i psykologi och neurovetenskap vid Duke University definierar det som:

I vilken utsträckning människor kan erkänna att deras övertygelser kan vara fel.

Vad kan hända då, om den intellektuella ödmjukheten hos befolkningen är låg? Fredrik Livheim, psykolog och forskare i klinisk neurovetenskap säger:

Vi behöver växla upp vår förmåga globalt att hantera komplexitet och många perspektiv. Annars kommer fler och fler att ta till coping-strategier i form av förenklade världsbilder, svart-vitt tänkande och polarisering. Vi kommer se mer av Trumpism, konflikter och att folk söker sig till starka-ledare-med-enkla-sanningar.

Bias

Artikeln nämner att en sak som ställer till det för oss när vi tänker är olika typer av bias, bland annat nämner de Overconfidence bias (the tendency to overestimate our knowledge and abilities in a certain area). I samband med det tar de upp ett exempel om en studie som gjordes på larmcentralen 112 där man tagit hjälp av AI för att hitta orsaken till varför operatörerna och de inringande ibland missade att den drabbade personen fått hjärtstillestånd. När en larmfunktion utifrån detta skapades och installerades så ignorerade personalen ändå varningarna från larmet eftersom de tyckte att de själva var bättre på att avgöra den drabbades tillstånd. Tyvärr gavs ingen referens till studien och jag har inte lyckats hitta någon information om den annat än innan den genomfördes "Snart införs AI-stöd för medicinska vårdbedömningar på 112".

Det här fick mig att tänka på en lista med 50😱olika typer av bias som jag sett swisha förbi i mitt flöde förut. Ett sätt att bli mindre biased är att lära sig om olika bias och reflektera över om man fallit i någon av tankefällorna. 50 stycken känns som många att hålla reda på, men jag tänkte att det här inlägget ska hjälpa mig att sätta mig in i några i taget.

På sidan titlemax.com kan du hitta nedanstående lista i text, men de har också en bildversion av samma lista där varje bias har ett förtydligande exempel, vilket jag tycker gör rätt mycket för förståelsen.

Två exempel på bilder av bias med förtydligande exempel

50 Types of Common Cognitive Biases

Fundamental Attribution Error: We judge others on their personality or fundamental character, but we judge ourselves on the situation.
Self-Serving Bias: Our failures are situational, but our successes are our responsibility.
In-Group Favoritism: We favor people who are in our in-group as opposed to an out-group.
Bandwagon Effect: Ideas, fads, and beliefs grow as more people adopt them.
Groupthink: Due to a desire for conformity and harmony in the group, we make irrational decisions, often to minimize conflict.
Halo Effect: If you see a person as having a positive trait, that positive impression will spill over into their other traits. (This also works for negative traits.)
Moral Luck: Better moral standing happens due to a positive outcome; worse moral standing happens due to a negative outcome.
False Consensus: We believe more people agree with us than is actually the case.
Curse of Knowledge: Once we know something, we assume everyone else knows it, too.
Spotlight Effect: We overestimate how much people are paying attention to our behavior and appearance.
Availability Heuristic: We rely on immediate examples that come to mind while making judgments.
Defensive Attribution: As a witness who secretly fears being vulnerable to a serious mishap, we will blame the victim less if we relate to the victim.
Just-World Hypothesis: We tend to believe the world is just; therefore, we assume acts of injustice are deserved.
Naïve Realism: We believe that we observe objective reality and that other people are irrational, uninformed, or biased.
Naïve Cynicism: We believe that we observe objective reality and that other people have a higher egocentric bias than they actually do in their intentions/actions.
Forer Effect (aka Barnum Effect): We easily attribute our personalities to vague statements, even if they can apply to a wide range of people.
Dunning-Kruger Effect: The less you know, the more confident you are. The more you know, the less confident you are.
Anchoring: We rely heavily on the first piece of information introduced when making decisions.
Automation Bias: We rely on automated systems, sometimes trusting too much in the automated correction of actually correct decisions.
Google Effect (aka Digital Amnesia): We tend to forget information that’s easily looked up in search engines.
Reactance: We do the opposite of what we’re told, especially when we perceive threats to personal freedoms.
Confirmation Bias: We tend to find and remember information that confirms our perceptions.
Backfire Effect: Disproving evidence sometimes has the unwarranted effect of confirming our beliefs.
Third-Person Effect: We believe that others are more affected by mass media consumption than we ourselves are.
Belief Bias: We judge an argument’s strength not by how strongly it supports the conclusion but how plausible the conclusion is in our own minds.
Availability Cascade: Tied to our need for social acceptance, collective beliefs gain more plausibility through public repetition.
Declinism: We tent to romanticize the past and view the future negatively, believing that societies/institutions are by and large in decline.
Status Quo Bias: We tend to prefer things to stay the same; changes from the baseline are considered to be a loss.
Sunk Cost Fallacy (aka Escalation of Commitment): We invest more in things that have cost us something rather than altering our investments, even if we face negative outcomes.
Gambler’s Fallacy: We think future possibilities are affected by past events.
Zero-Risk Bias: We prefer to reduce small risks to zero, even if we can reduce more risk overall with another option.
Framing Effect: We often draw different conclusions from the same information depending on how it’s presented.
Stereotyping: We adopt generalized beliefs that members of a group will have certain characteristics, despite not having information about the individual.
Outgroup Homogeneity Bias: We perceive out-group members as homogeneous and our own in-groups as more diverse.
Authority Bias: We trust and are more often influenced by the opinions of authority figures.
Placebo Effect: If we believe a treatment will work, it often will have a small physiological effect.
Survivorship Bias: We tend to focus on those things that survived a process and overlook ones that failed.
Tachypsychia: Our perceptions of time shift depending on trauma, drug use, and physical exertion.
Law of Triviality (aka “Bike-Shedding”): We give disproportionate weight to trivial issues, often while avoiding more complex issues.
Zeigarnik Effect: We remember incomplete tasks more than completed ones.
IKEA Effect: We place higher value on things we partially created ourselves.
Ben Franklin Effect: We like doing favors; we are more likely to do another favor for someone if we’ve already done a favor for them than if we had received a favor from that person.
Bystander Effect: The more other people are around, the less likely we are to help a victim.
Suggestibility: We, especially children, sometimes mistake ideas suggested by a questioner for memories.
False Memory: We mistake imagination for real memories.
Cryptomnesia: We mistake real memories for imagination.
Clustering Illusion: We find patterns and “clusters” in random data.
Pessimism Bias: We sometimes overestimate the likelihood of bad outcomes.
Optimism Bias: We sometimes are over-optimistic about good outcomes.
Blind Spot Bias: We don’t think we have bias, and we see it others more than ourselves.

Så nu har du också material för att passa på att lära dig om bias och öka din intellektuella ödmjukhet en aning 😃

lördag 12 december 2020

Ger domare oftare en fällande dom när de är hungriga?

Välkänd studie

Du kanske har hört talas om studien som tittar på mönstret hur juridiska domare dömer under olika tider på dagen, att de oftare ger fällande domar när de är hungriga före sina måltider? Den är citerad i flertalet böcker, bland annat i:

Thinking, Fast and Slow
Delar upp hjärnan i två system, System 1 som är snabbt men slarvigt och System 2 som är korrekt men energikrävande. Studien passar in i tankarna i boken om att när energinivåerna är låga så sätter inte System 2 igång och System 1 tillåts ta slarviga beslut.
Black box thinking
Handlar om förbättringsarbete och hur det försvåras när berörda personers självbild krockar med fakta, t ex en domares självbild som ofelbar. Studien används för att påvisa behovet av förbättringar inom rättsväsendet.
Life 3.0, Being Human in the Age of Artificial Intelligence
Tar upp studien som ett exempel på var en AI skulle kunna göra ett bättre jobb, en robot-domare.

Jag tycker att det låter både troligt och otroligt på samma gång, men är studien tillförlitlig?

Om studien Extraneous factors in judicial decisions

Tre forskare, Shai Danziger, Jonathan Levav och Liora Avnaim-Pesso ville undersöka om det fanns någon sanning i talesättet justice is what the judge ate for breakfast. Är domare rationella eller påverkas de av yttre juridiskt ovidkommande faktorer som hunger eller mental utmattning när de dömer.

Deras forskningsartikel publicerades 2011 och handlade om en 10 månader lång studie där data samlats in under 50 dagar och täckte 1 112 domar, dömda av åtta domare. Domarna presiderade i två olika rättegångsnämnder för villkorlig frigivning som nyttjades av fyra större fängelser i Israel.

Dagarna delades upp i tre sessioner, med två måltider emellan. En domare dömde från 14 fall upp till 35 fall per dag, där ett fall i medel tog cirka 6 minuter.

Det de upptäckte var att andelen friande domar i början av varje session började på cirka 65 procent, för att sedan sjunka under sessionens gång och i slutet komma ner till nästan 0 procent friande domar!

En fånge skulle ha 35 gånger större chans att få villkorlig frigivning om denne kommer först istället för sist i en session, enligt Andreas Glöckner.

Proportion of rulings in favor of the prisoners by ordinal position. Circled points indicate the first decision in each of the three decision sessions; tick marks on x axis denote every third case; dotted line denotes food break. Because unequal session lengths resulted in a low number of cases for some of the later ordinal positions, the graph is based on the first 95% of the data from each session.

Kan siffrorna stämma?

Studien har blivit populär och välkänd, men att "hungereffekten" eller "utmattningsseffekten" skulle ha så stor påverkan är det flera som har reagerat på. En motreaktion som inte alls fått samma genomslag.

Keren Weinshall-Margel och John Shapard har besvarat forskningsartikeln med ett brev, Overlooked factors in the analysis of parole decisions, där de - efter att ha intervjuat tre försvarsadvokater, en domare och fem fängelseanställda - tar upp några faktorer de tänker har förbisetts som kan ha påverkat utfallet.

Studien gjorde gällande att fallens ordning kom i slumpartad ordning. Men under intervjuerna framkom att det fanns flera saker som påverkade fallens ordning. Till exempel att alla fångar från ett fängelse skulle hinnas med innan man tog rast och efter rasten fortsatte man med fångar från ett annat fängelse. Inom varje session så var det vanligt att fallen med fångar som hade advokat hanterades före de som saknade advokat. Att företrädas av en advokat ökar sannolikheten till bifall från 15% till 35%.

En annan faktor var att både fall med avslag och fall som sköts upp räknades som avslag. Uppskjutning av fall förekom oftare senare i en session. Forskarna försvarade det med att för domaren innebar beslut om uppskjutning samma sak, att status quo bibehölls, ett lättare beslut att ta om man är trött. Totalt avslogs 64,2% av fallen, varav 48,4% var uppskjutningar.

Andreas Glöckner har också ifrågasatt studien och gjort simuleringar som påvisar att effekterna är övervärderade. En orsak han lyfter som påverkar de sjunkande kurvorna är att olika många fall hinns med i olika sessioner, vilket leder till att gruppstorleken minskar ju senare i en session de har hanterats. Så de domar för de senare fallen i en session med många fall får högre genomslag. Lägger man ihop det med att fall för fångar utan advokat kommer sist och att de fallen oftare får avslag så blir det i sig en sjunkande kurva.

Danïel Lakens avfärdar resultaten baserat på den orealistiska storleken av effekten med:

If hunger had an effect on our mental resources of this magnitude, our society would fall into minor chaos every day at 11:45 a.m. Or at the very least, our society would have organized itself around this incredibly strong effect of mental depletion. Just like manufacturers take size differences between men and women into account when producing items such as golf clubs or watches, we would stop teaching in the time before lunch, doctors would not schedule surgery, and driving before lunch would be illegal. If a psychological effect is this big, we don’t need to discover it and publish it in a scientific journal—you would already know it exists. Sort of how the “after lunch dip” is a strong and replicable finding that you can feel yourself (and that, as it happens, is directly in conflict with the finding that judges perform better immediately after lunch—surprisingly, the authors don’t discuss the after lunch dip).

Ja, vad ska man tro? Forskning och statistik verkar iallafall komplext :)