Bakgrund
Torsdagen den 15:e juni 2023 blev dagen då jag för första gången höll i en Orangino Work-session i ett annat team än mitt eget. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att senare komma ihåg hur det var och tankar kring vad jag kan ändra på till en eventuell nästa gång. Om du som läser det här inte har koll på vad Orangino Work är så är det nog svårt att hänga med, men du vill kan du läsa min intro här.
Teamet som bjöd in mig är ett "kusinteam" till det jag ingår i och hade tidigare kört en omgång själva efter en mycket kort överlämning mellan mig och teamledaren. Anledningen till att jag blev inbjuden var för att teamledaren skulle kunna fokusera helt på att bara vara deltagare och för att se om det var några signifikanta skillnader i hur vi leder en session. Det här var en del av deras återblick (retrospective) de körde den eftermiddagen.
Upplägg
Jag körde ett tvåtimmarspass med en paus i mitten. Inledningsvis höll jag en kort Powerpoint-dragning där jag presenterde mig själv och varför jag var där. Berättade också kort om psykologisk trygghet och Googles studie Aristoteles. Jag drog även historiken om hur Orangino Work kom till.
Sen fick de göra en incheckningsövning, laget runt: "Berätta om någon feedback du gett eller fått sen förra tillbakablicken."
Efter det drog jag reglerna och tog upp saker vi själva funderat lite på:
- "Hur ska jag tänka kring skattningen för teamet? Är det hur vi är överlag inom teamet, eller är det hur teamet är mot andra team?"
- "Jag förstår inte beteendet eller beskrivningen riktigt, vad ska jag göra?"
Borden var arrangerade i hästskoform, där jag satt i ena änden. Åtta personer var med, två i teamet var frånvarande. Vi hann med fem beteendekort som jag hade valt ut innan. Eftersom det finns så många kort att välja bland - vilket gör väljandet svårt - så valde jag bara från de kort som mitt team kört innan och varit givande.
- Ber om hjälp
Jag vågar be andra om hjälp i mitt arbete när så behövs - Lyhörd
Jag är bra på att uppfatta även sådant som inte är tydligt uttalat. - Pålitlig
Jag står för de utfästelser jag gör. - Nätverkare
Jag bygger ständigt mitt eget nätverk som ett led i att skapa nya möjligheter. - Läraktig
Jag har vilja och förmåga att lära mig nya saker.
Ordningsföljden för att motivera sin skattning körde vi laget runt medsols. Oftast frågade jag om det var nån som var frivillig att börja.
I slutet körde jag en utcheckning laget runt:
- "Vad har du lärt dig under sessionen?"
- "Har du nån feedback till mig att tänka på om jag gör det här igen?"
Stämningen var på samma gång nervös, uppsluppen och nyfiken.
Feedback från deltagarna
Det här är den feedback jag fick från insamlingen i slutet.
Bra längd
2 timmar inklusive paus upplevdes som en bra längd.
Rättvisare fördelning av att inleda en runda
Ett förslag var att vara bättre på att rotera vem det är som inleder en runda av skattningsmotiveringar. När man frågar om någon är frivillig så blir det ofta samma fåtal personer som svarar "ja" på den frågan och ofta kan det vara teamledaren. Jag tolkade personen som gav feedbacken att en runda kan upplevas olika beroende på var i ordningen man svarar. Även fast man satt sin egen skattning innan så kan de som motiverar sin skattning tidigt till viss del färga motiveringar från personer som kommer senare.
Kan fortsätta själva
Jag frågade om de tyckte det var nån skillnad mellan den här gången när jag ledde och gången då teamledaren lett sessionen. Skillnaderna de tog upp var att jag hade kört introt med psykologisk trygghet, bakgrunden till Orangino Work och incheckning. Själva sessionen verkade annars vara lika, vilket tyder på att de kan fortsätta köra på egen hand.
Egna reflektioner
Begreppet "Psykologisk trygghet" fortfarande inte välkänt
Jag tog med lite kort om psykologisk trygghet i presentationen, vad det är och hur viktigt studien Aristoteles kommit fram till att det är. Eftersom jag ser och hör om det här i väldigt många av de flöden jag följer så trodde jag att det här numera var välkänt och hade med det mest för att se om vi hade samma bild av det. Studien Aristoteles, som jag kallade "sönderrefererad", hade de inte alls koll på och hade nog heller inte nån bättre koll på begreppet psykologisk trygghet.
Så den här delen hade kunnat förlängts aningen, till exempel med Amy Edmondsons studie om sjukhusteam där de mest framgångsrika teamen också var det som såg ut att göra mest fel, fast i slutänden visade det sig att den egentliga skillnaden var att de tordes rapportera felen, som gjorde att de kunde förbättra sig.
Kanske även ta med flygplansolyckan där en av orsakerna tros ha varit att piloten med lägre rang inte tillräckligt ifrågasatte vad piloten med högre rang gjorde.
Formation och själv vara inne eller utanför
Teamet satt vid bord arrangerade i en hästsko-form, det var bra så länge jag presenterade. Men efter det skulle man kanske tightat till det lite, det hade nog varit snabbt och enkelt att dra ihop borden till en triangel. Då hade de kommit lite närmare varandra, det hade blivit lättare att höra och se varandra. Det var förmodligen inget problem, men allt som ökar kontakten borde vara bra.
Jag satt på ena ytterkanten. Min upplevelese var att man rätt ofta vände sig till mig när man motiverade sin skattning, fast det viktiga egentligen är kontakten med det egna teamet. Jag har också tänkt på att när man som teammedlem sitter fokuserat lyssnande och håller tillbaka feedback för att man inte vill påverka den som talar åt något håll kanske blir lite snål även med "ja, jag lyssnar på dig"-feedback. Det blir då lätt att ledaren tydligast visar den feedbacken och det leder i sin tur att den som talar vänder sig till denne.
Det man kan göra annorlunda är att som ledare istället stå upp utanför ringen. Då får man bättre överblick över skattningarna och de som sitter kanske får en starkare känsla av att de vänder sig till varandra och inte till ledaren. Det här får jag kolla upp.
Angående feedback "Rättvisare fördelning av att inleda en runda"
När jag gick kursen och kursdeltagarna "provspelade" så tror jag ledaren ofta valde vem som skulle börja utifrån hur man skattat och då fick de med "extremerna" börja. Det vill säga ledaren valde först någon av de som skattat högst och efter det nån av de som skattat lägst. Jag kanske ska reda lite i om det fanns nån djupare tanke bakom det, eller om det var nån tillfällig idé. För annars tycker jag det är smidigt att bara gå laget runt, det flyter på bra och alla vet när det är deras tur. Man skulle kunna skifta och köra motsols varannan gång eller nåt sånt för att fortfarande hålla det enkelt men ändå få lite mer variation.
Gör om "Om mig" mer som en historia
Delen "Om mig" i presentationen tänker jag fortfarande ska hållas mest som en parentes, men den skulle kunna göras mer i "story telling"-stil istället för ett bunt stolpar. Även om jag hade det med så kanske det kan förtydligas hur och varför jag kommit in på Orangino Work.
Incheckningen
Jag var lite fundersam över hur jag skulle göra med incheckningen. På en vanlig retro så används incheckningen delvis för att alla ska ha fått komma till tals nån gång i början, som ett sätt att komma igång så att man lättare är med och bidrar muntligt även senare. I en Orangino-session så går ordet runt oavsett, så incheckningen tappar då sin roll som munlädersmörjare. Att jag ändå tog med just "har du gett/fått nån feedback" är för att det kan vara bra att reflektera över teamets feedback-kultur, feedback är viktigt för ett bra samarbete, bland annat lär man sig vad andra uppskattar och varför och är tätt knutet till psykologisk trygghet.
Hur hantera reflektionsdelen i slutet?
Förutom att de fick köra en utchecknings-runda så skippade jag reflektionsdelen som ska göras i slutet. Jag tycker att materialet från kursen angående den är rätt svagt och den tar ganska lång tid att genomföra. Reflektionsdelen handlar om att titta på de beteenden man avhandlat och (först i par, sen i grupp) reflektera över
- beteendets betydelse för gruppen,
- vilka beteenden där gruppen har störst/minst samstämmighet,
- vilka beteenden som väckte störst engagemang och energi
Det handlar också om en analys av hur samtalet i sig gått till, deltagarna ska reflektera över
- Kom alla till tals lika mycket?
- Hur var öppenheten?
- Lyssnade vi på varandra?
Att reflektera över hur gruppen samtalat tänker jag nu ändå är en viktig sak att prata om och det vore nog bra att få in på något sätt. Så det är nåt att tänka på till nästa gång, samt även över ledarens ansvar för att styra detta. Hur mycket taltid varje person tar sig beror väl till stor del på hur man är som person. Men ska ledaren kanske försöka korta ner de mer verbala och på nåt sätt underlätta de mindre verbala att få mer tid? Eller så låter man som ledare bli det och låter deltagarna reflektera över skillnaderna så kanske de justerar det själva vid nästa tillfälle?
Sammanfatta insamlade idéer
Under sessionen skrevs det ner några idéer på saker att gå vidare med. Det som skrevs ner togs inte upp mer under sessionen, men det hade nog varit bra att i slutet sammanfatta det som skrivits ner och kommit överens om hur det ska tas vidare.
Är det här nåt jag vill göra igen?
Ja, absolut! Det var intressant att hälsa på i ett annat team och känna på deras stämning och höra vad de tycker och tänker. Som sagt så var det ett "kusinteam" till mitt eget så mycket var på grund av det bekant och hemtamt, men skillnader finns ändå, vilket kan leda till nån slags värdefullt utbyte. Sen känns det som att när ett team väl har fått en intro till Orangino Work så kan de ta det vidare själva, men jag kan mycket väl tänka mig att köra den intron för flera team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar